One track mind

Well jag är väl en innehavare av ”a One track mind” som Lemmy skulle sagt.
Dock har det på senaste tiden börjat spricka lite i kanterna och svensson-anomalierna börjar strömma in i mitt eget egocentrum. Vad bryr väl jag mig om det? Föga. Jag orkar inte, som vanligt då.
Det enda som håller mig uppe är romantiserande om vikingatiden och 60-talet. Samt även det gränslösa föraktet till min nästa.
Förakt, världens bästa bränsle ever. Det blir dock komplicerat när man som extremlat person ska kombinera föraktet med den svenssonska ambitionen att passa in. Mycket svårt.
Ska jag vara ärlig leder det mest till att man skiter i sina uppgifter och spelar dataspel istället.
Men vad är egentligen nytt under solen? Det passiva beteendet har jag väl insett skadligheten av för länge sedan?
Om inte i mig själv så har jag sett det hos andra? Happ där kom en gnutta av det tidigare nämda föraktet fram igen.
Vad kan man göra?
Orka...